Svenska designklassiker

På en tygmarknad i Paris hittade formgivaren Estrid Ericson ett afrikanskt mönster med elefanter på. Det blev inspiration till det enda textilmönster hon skapade själv - Elefant. Tyget är idag en svensk designklassiker.

Under en slöjdkurs på Åland fick den hyllade formgivaren Carl Malmsten syn på en enkel handsvarvad pinnstol. Stolen blev inspiration till det som kom att bli symbolen för den svenska pinnstolen - ”Lilla Åland”.

Från anspråkslösa vardagsobjekt och åtråvärda samlarobjekt. Det här är berättelsen om tidlösa svenska designföremål och formgivarna bakom. Del 3 av 10: Blå Eld - Hertha Bengtson.

Från anspråkslösa vardagsobjekt och åtråvärda samlarobjekt. Det här är berättelsen om tidlösa svenska designföremål och formgivarna bakom. Del 4 av 10: Signatur - Carl-Arne Breger.

Servisen ”Liljeblå” skapades för att arbetarklassen skulle få tillgång till en vacker vardagsvara.

Bruna heden är en av Märta Måås-Fjetterströms mest älskade rölakansmattor. Ljunghedarna runt Båstad låg till grund för den brunlila färgskalan.

Designprinsen Sigvard Bernadottes formgivning var allt annat än prålig och kunglig. Tvärtom. Hans enkla, funktionella design gjorde hans objekt nästan osynliga. Som hans konservöppnare, Röda Clara, under flera decennier standard i svenska kök.

Konstnären Björn Kjelltoft stack ut hakan när han plagierade den folkkära glaskonstnären Ulrica Hydman Valliens mönster med ormar, katter och tulpaner på enkla PET-flaskor.

Stringhyllan hängdes upp i varje modernt hem under 1950-talet. Men succén var sprungen ur en annan framgång, diskstället, skapat några år tidigare för radikala husmödrar som ville göra annat än att torka disk.

Itera, världens första plastcykel, marknadsfördes som en framtids- och evighetsmaskin som inte kunde rosta. Men strax efter lanseringen började den hånas. Cykeln var för tung, för svajig och för ful. Idag anses designfloppen vara en designklassiker.