Prövningar i det vilda

När man har allt, varför ge upp det? Vi förväntar oss att djuren ska välja det lättaste och säkraste sättet att skaffa mat, trygghet och komfort

På Afrikas enorma Serengetiprärie tar en miljon gnuer en sällsynt paus så att mödrarna kan föda sina ungar under en enda enorm födelsetilldragelse.

Varje år företar monarkfjärilen en migrering från Mexiko till Kanada och hela vägen tillbaka, en migrering som kräver flera generationer.

När våren kommer beger sig många av Sydatlantens djurarter plötsligt mot Falklandsöarna.

Ett rovdjur hemsöker Costa Ricas skogar. Ingen jaguar, utan en superorganism bestående av en halv miljon pyttesmå enheter - en koloni soldatmyror.

Julöns röda krabbor är en landlevande art som dock fortfarande har starka band till havet, den enda plats där avkomman kan födas.

I utkanten av Saharaöknen kämpar ett samhälle för sin överlevnad. Inget mänskligt samhälle, utan ett samhälle bestående av sällsynta ökenelefanter.

Livet är riskabelt, inte minst i början. De flesta djur föds sårbara och med mycket träning framför sig.

Vem sa att allt viktigt händer på marken? Och vem säger att man behöver vingar för att kunna flyga?

Visst är kärlek underbart? För många vilda djurarter är kampen om att attrahera en partner och få fortplanta sig mer som en sport på liv och död.